Red Velvet with a twist
flickan & kakorna är på resande fot, utan dator. Under tiden bloggar min evil twin (eller om jag för-bloggat själv, så kan det också va). Hoppas att ni har det bra!
Innan vi for hann jag ta en runda till Helsingborg för att träffa min mysiga vän Therése för en förmiddag med trevligt snack, te och veggomat. Två av mina favoriter från ungdomens dagar i staden hann vi med: Ebbas fik och Vegeriet. Och så hade T fyllt år, så jag smög med en present!
När jag i förväg funderade över present fick jag naturligtvis baktankar (nej inte sådana) och lurade över bakverk som kunde passa till min karaktärsvackra väninna. Bl a har T ett stort vintageintresse, och jag ville försöka mig på glutenfritt äntligen, samtidigt som jag i möjligaste mån ville baka eko. Och veganskt. Jag lyckades på vissa, men inte alla punkter (se nedan).
Min första tanke var att få någon sorts vintagelook på bakverken, men sedan kom jag istället på idéen med ett vintage bakverk. Och med det menar jag så klart fortfarande nybakat, men något med fina anor: och på den vägen nådde jag fram till klassikern Red Velvet.
Red Velvet-tårtan var signaturdessert på hotell Waldorf-Astoria i New York på 1920-talet, något man kanske inte gissar med den (återvunna) popularitet bakverket i dagsläget avnjuter. Det var före cupcakesens tid och troligtvis skulle upphovsmannen vända sig i sin grav om han hörde vilka ytterligare ändringar som gjorts på hans stolthet i den här tappningen: den har ändrats till nästintill nyttighet (the horror!).
Tyvärr lyckades jag inte hitta något helt glutenfritt recept som dessutom var veganskt, utan att det innehöll obskyra ingredienser som jag inte skulle kunna få tag på i tid, men jag hittade ett med dinkel (fullkorn: lägre glutenhalt, men inte glutenfritt), och kunde kombinera det med bra ekologiska ingredienser för övrigt, varav ett par dessutom raw: kokosoljan samt agaven. Emellertid innehåller smeten färgmedel, även om den nu inte blev superröd, men det är naturligtvis en avvägning hur mycket sådant man vill ha i.
Det var spännande att baka cupcakes med något så grovt som fullkornsdinkel. Naturligtvis märktes det skillnad; med dinkelsikt hade de blivit betydligt lenare, men gluten-ovan som jag är visste jag inte om det skulle påverka glutenaspekten (eller påverka kroppen på annat sätt?). Är det någon gluten-van som kan svara på det, tro? Om det är en dum fråga så får ni ursäkta.
De noteringar jag själv gjorde om dessa Red Velvets var att de blev lite smuliga och att de fick en framträdande kokossmak. Nu gillar jag själv kokos, så mig gör det inget, men kanske den som eftersträvar en traditionell Red Velvet reagerar (men så var det här ju en tämligen okonventionell version även i övrigt).
Cupcakesen är sedan både fyllda och frostade med enkel vit-chokladfrosting, eftersom jag vet att T gillar vit choklad. Jag använde samma sort som jag gjorde till de här.
Receptkälla: Erin McKennas veganska och glutenmedvetna bakbok Babycakes.
Vad gör en baktokig utan kök? Läser!
Lägenhetsvakt är fixad, katten har fått åka på lyxkollo hos mina föräldrar och väskorna är packade. flickan & kakorna åker på välbehövlig semester, men det kommer trots det att dyka upp lite smått & gott här på bloggen som bloggats om i förväg. Dock ber jag om överseende med fördröjda svar på kommentarer och eventuella frågor. Jag uppskattar alla hälsningar och svarar i den mån jag får möjlighet, och annars när vi är hemma igen!
Ett annat stort intresse hos mig, vid sidan av bakning och mat i allmänhet, är böcker. Ni som tittat in på min ‘Om flickan’-sida har säkert sett att jag är litterärt utbildad och jobbar med böcker till vardags. Det blir också en hel del läsning på fritiden (nedanstående boktrave inte är helt representativ).
Dessa två intressen möts uppenbart i kokböcker, och liksom säkert många av er älskar jag sådana. Jag äger några stycken (host host), även om jag försöker begränsa inköpen genom att låna en del på biblioteket och genom använda mig av recept från bloggar och i tidningar.
Men mat och böcker kan mötas även på ett annat sätt, nämligen i den skönlitterära genren. Det är så jag har tänkt klara mig de närmaste bakfria veckorna när vi är på resande fot; genom att läsa. Se bara här så skoj man kan ha:
Nu är det här ju egentligen en bakblogg, men jag tror väl ämnesutstretchningen är förlåten i det här fallet, och jag är rätt bra på att snacka på om böcker, så vill ni veta mer om någon av dem är det bara att fråga. I högen har ni både halvkult och galet. Julie/Julia älskar jag, kanske ännu mer som film (och Ratatouille, haha), båda chokladböckerna är mysig feel good och cosy crime-serierna av McKinlay och Beck ska bli jättekul att fördriva restid med (Fatally Frosted – killer title, haha!).
Bara ett par av dessa har dock fått hänga med på resan, och några av dem har jag ju redan läst en gång. Dessutom finns det många fler skönlitterära böcker om mat, bakning och liknande. Har ni några favoriter att rekommendera? Något jag missat? Jag tar gärna emot filmtips också!
Blåbärsglass
Blåbärsglassen jag skrev om i förra veckan blev precis så god som jag hoppats. Somrig, med en touch av höst, och det bästa av allt: man kan äta nästan hur mycket som helst av den. I princip bara nyttigheter, och lite agave.
Blåbärsglass, ca 4 portioner
- 2 välmogna bananer, frysta i bitar
- 3 -3½ dl blåbär, frysta eller tinade
- ½ tsk äkta vaniljpulver
- 3 msk agave (kan uteslutas om du vill ha en osötad glass)
- ca 1 dl kokosvatten (kan uteslutas)
Ta fram blåbär och bananbitar ur frysen 5-10 minuter innan du börjar så att de mjuknar en aning. Men inte för länge, bara några minuter, annars får du sås istället för glass.
Mixa de lätt tinade bananbitarna och blåbären i en matberedare. Tillsätt resten av ingredienserna och kör lite till. Smaka av. Vill du ha starkare blåbärssmak är det bara att tillsätta flera. Det går bra att ta dem direkt ur frysen om det inte är så många, då behöver de inte för-tina.
Häll sedan i portionsskålar och toppa med blåbär. Servera omgående.
Det som kan vara lite trixigt med det här receptet är kokosvattnet, men har du möjlighet att hitta sådant rekommenderar jag det absolut, för det är nyttigt och innehåller elektrolyter mm. Färsk kokosnöt (young coconut) kan du ha tur att hitta i importbutiker. Jag har t ex köpt på Möllan i Malmö (Kina Center Livs?).
Annars finns det förpackat kokosvatten, t ex Dr Martins, att få tag på i välsorterade hälsokostbutiker. Det finns även vätska i de bruna hårda nötterna du kan hitta i de flesta dagligvarubutiker. Du kan säkert använda detta också, men jag misstänker att det är ett par steg längre ner på nyttighetsskalan och de nötterna kan dessutom vara svårare att öppna.
Hur du öppnar en färsk/ung kokosnöt:
Helst ska du ha tillgång till machete, skicklig machetehanterare samt en djungel där eventuellt spill inte gör något, men i brist på detta plockade vi fram vår tyngsta kniv, letade fram first aid kitet och högg först försiktigt, sedan med kraft (hands off kokosnöten!) under tämligen högljutt skrikande. 4-5 hugg runt om toppen skapar (med lite tur) ett lock som kan bändas av. Sedan är det bara att hälla ut vätskan. Vojole! (Voila?)
Hur du öppnar en förpackning kokosvatten:
Skruva på korken, luta lätt förpackningen och ja, kanske något enklare än ovan beskrivna vildmarksskri. Stjärnbonus och elektrolyter dock till dig som vågar dig på en färsk!
English
This blueberry raw food ice cream is absolutely delicious. And its hardly even unhealthy, just fruit and a little agave, which you can even leave out if you want, as bananas are quite sweet as they are. Choose ripe – almost over ripe, brownish – bananas.
(Let me know if you’d like me to translate the recipe!)
Äppeltider (hej hej!) / Apple of my eye
Det börjar lukta höst. Det känns i luften, syns på ljuset, smakas på äpplena. I ett par-tre veckor nu har vi varit ute och plockat en famnfull äpplen, men först den här veckan smakar de sött, runt, mustigt, som vår sort ska smaka.
Det gör mig märkligt lycklig. Jag har aldrig varit någon större fantast av hösten. Hittills en sommarmänniska ha jag försökt ta intryck av en passionerad höstälskande vän som alltid andats lättare så här års, pratat om vackra löv, och te och koftor och stearinljusmys. Och jag har hört och hållit med, sett vad hon sett, men aldrig känt det. Jag har varit för upptagen med att huttra och tänka på maj, juni, nästa sommar. Varje år mumlar jag så här tids te-löv-koftor-stearinljus-mantrat och har nog lyckats betinga mig själv rätt bra. Men jag är ändå en sommarmänniska.
Men i år är något annorlunda. Jag vet inte varför eller hur, men de senaste veckorna har jag t o m smygstartat hösten självmant. Den där första famnen äpplen var inte speciellt god. Surt sa räven om äppelmusten! Och allt tjuvstartat tedrickande har stundtals gjort det väl varmt på jobbet, och då har jag inte ens vädrat någon av mina många (många) stickade tröjor än.
Men nu. De första stearinljusen tändes i fredagskväll och den här musten blev riktigt god.
Äppelmust
- äpplen, sköljda
- ingefära, skalad
- råsaftscentrifug
- mixa
Och det här är ju bara början. I eftermiddag kanske vi tillåter oss att lyxa med en sliten-men-åh-så-favoritisk-kanelsmulpaj. Om jag hinner innan vi flyr landet om några dagar blir det äppelmos och kanske en Appletini eller två för att fira semestern (som kom med hösten). Vad mer? Vad gör ni med era fina svenska äpplen i år?
English
All of a sudden I’m in love with autumn. I don’t know how it happened – I’m a summer person! – but I’m pretty sure it’s to do with apples. I’m making big plans for the apples on our tree: juice, pie, sauce and perhaps a couple of Appletinis to celebrate our summer (or should I say autumn) holiday. What will you be doing with your apples this year?
Tekakor
Jag önskar ibland att jag hade tid att ägna mig mer åt receptutveckling. Jag tycker att det är väldigt kul att labba i köket, men med den inriktning jag valt för mitt bakande är det praktiskt att använda andras redan väl testade alster och istället lägga energin på andra aspekter av processen. Jag kan nämligen vara ganska persnickety och provar, ändrar, provar, tweekar.. det kan ta en väldans tid innan jag är nöjd. Det händer förvisso att jag slänger ihop ett bakverk och faktiskt blir nöjd med det på en gång, men man kan vara tämligen säker på att jag nästa gång jag gör det ändå måste prova att ändra något…
Samtidigt finns det så väldigt många recept som låter eller ser helt fantastiska ut, och var gång jag ser ett stjärnmärker jag eller gör en mental notering om att det där vill jag testa. Listan blir längre och längre… Visst händer det ofta att jag ändrar i recepten jag provar, både vad gäller bakning och matlagning (framför allt det senare som inte är en alls lika exakt konstart), men jag tillhör också de relativt få (vad det verkar) som finner nyfikenhet i att göra ett recept precis så som Lisa Förare Winbladh (eller vem det vara månde) hade tänkt sig. Jag vill smaka vad hon smakade när hon var nöjd. De flesta av våra receptförfattare sitter ju på en fantastisk mängd kunskap och erfarenhet. Av samma anledning har jag faktiskt en gång gjort en Julie/Julia: lagat mig rakt igenom en kokbok – eller faktiskt t o m två stycken. Det var mycket lärorikt.
Därför gör jag ofta – men långt ifrån alltid – ett recept helt efter instruktionerna första gången jag testar det, så att jag vet utgångspunkten och kan smaka vad jag sedan vill ändra – om jag gör det igen, för jag är samtidigt en sådan där rastlös fjäril som fladdrar vidare till nya projekt hela tiden. Här på bloggen försöker jag hålla det inom vissa gränser, så jag skulle tro att vissa läsare t o m inte ens håller med: Du gör ju cupcakes hela tiden!
Sant. Nästan.
Idén till den här lördagsfrukosten kom från ett par olika bloggar där jag sett sådana här bakas nyligen. Jag insåg att jag ätit massor av dem under min uppväxt men aldrig ens tänkt på att göra egna, och det är för mig en utmärkt anledning att ge sig på dem: tekakor.
Receptet jag valde var enkelt och jag har bara ändrat i det lite: jag minskade sockermängden en aning och bytte ut vetemjölet mot ett par andra sorter (angivna inom parentes nedan).
Tekakor, ca 12 st
- 50 g margarin
- 5 dl mjölk
- 50 g jäst
- 1 tsk salt
- 1 msk socker (knapp)
- 750 g vetemjöl (jag bytte hälften mot rågsikt och blandade Manitoba Cream och vetemjöl för resten)
Smält margarinet i en kastrull. Häll i mjölken och värm till 37°C. Smula jästen i en bunke och tillsätt lite av degspadet att röra ut den i. Tillsätt resten av degspadet tillsammans med salt, socker och nästan allt mjöl. Spara resten av mjölet till utbakningen. Arbeta ihop till en smidig deg. Lägg över en bakduk och låt jäsa i ca 30 minuter.
Knåda degen på ett mjölat bord. Dela på mitten och rulla till två längder. Dela var rulle i 6 bitar och rulla dem till bullar. Tryck till dem med handen till platta, runda kakor. Placera på bakpappersbeklädda plåtar. Nagga med gaffel och lägg över bakduk. Jäs ytterligare 30 minuter och grädda dem slutligen i mitten av ugnen; 10-12 minuter på 225°C.
Jag kan inte minnas när jag åt tekakor senast. Jag tror aldrig jag har köpt egna (jag har aldrig köpt eller ägt en flaska ketchup heller, ifall någon ville veta). Men jag har ett väldigt tydligt minne av dem och medan smaken på de här var som den skulle blev de nästa för mjuka i konsistensen. Inte på något dåligt sätt, tvärtom! Men det kan tänkas att de skulle varit mer tekakstypiska några timmar efter gräddning. Men det var ju knappast lönt att vänta på. Till drack vi så klart te.
Receptkälla: Vår kokbok.
English
We used to eat these breakfast buns – possibly a Swedish kind, we call them tea cakes or tea cookies (?) – when I was a kid. It struck me that I’ve eaten loads of them but never actually thought of making them myself. I had to rectify that. :) Hence, my first ever vegan tea cakes!
Let me know if you’d like the recipe translated. (And if you’re wondering what the h*** I wrote it was mainly nonsense about how I’ve never bought a bottle of ketchup.)
Cupcaketrots & cappuccino
Jag hade egentligen tänkt mig ett inlägg som handlade om något helt annat än cupcakes, men efter att den senaste tiden ha stött på ett par nätfolk som verkar drabbats av något slags cupcake-hat och som därför gör sitt bästa för att förklara trenden som ute, så igår, så låt-oss-trycka-ner-alla-som-fortfarande-tycker-de-är-kul-att-äta, har jag bestämt mig för att helt enkelt trotsa cupcakehatarna och fortsätta med vad jag tycker är kul. Det har också gett mig anledning att tunna ut lite bland bloggarna jag följer, speciellt om det är folk jag tidigare noterat försöker visa sina inne-het genom att trycka ner andra eller annat. No love for haters.
Jag kör på med cupcake-ihärdighet, även om det så klart känns lite trist att veta att de (eller deras kusiner i huvudstan snarare) orsakar kaskadspyor hos tidigare hjältar.
BTW macarons är också helt ute, liksom surdeg, och våga inte dricka rosé, framför allt inte med fanta. Så sommar 2010.
Well, jag har alltid tyckt att inne & ute-listor bygger på en rätt fånig princip – är det en trend försvinner den ju av sig själv (eller som Uggsen, som trots mycket hat från modeskribenter kom, gick och gjorde come back) – så jag gör som Söta saker-Therésia; noterar, ignorerar och bloggar på om cupcakes. Jag får försöka leva med att vara ute. Cupcake, anyone?
Receptet till den här cappuccinocupcaken hittade jag i Vegan Cupcakes Take Over the World och testade det rakt av precis som det föreslogs. De blev fina, bra konsistens och goda, men jag tror att de skulle kunna vara ännu godare.
Godast är de säkert med den Espresso Pastry Crème Isa och Terry föreslår i VCTOTW, men eftersom jag skulle göra 12 olika sorters cupcakes den dagen fick det bli genom olika smakkombinationer och 3 frostingar snarare än 12 helt olika, så jag valde att servera den här cappuccinocuppyn med endast färgad vaniljfrosting, vilket jag tror blev gott ihop, baserat på de smaktest jag gjort med den här cupcaken tidigare.
***
ps. Någon borde kanske tala om för de här killarna som knappt hunnit öppna sin cupcakebutik att trenden är död.
pps. Tro inte att jag gett upp mitt trots bara för att kommande inlägg handlar om annat än cupcakes. They’ll be back.
English
Cappuccino cupcakes from Vegan Cupcakes Take Over the World, with a yellow frosting rose made from simple vanilla frosting.
Blommigt
Den här cupcaken fick följa med mig på teaparty i söndags. En mycket trevlig tillställning med vänner jag inte träffat på väldigt länge, en vän jag träffar ofta och därtill en helt ny bekantskap. Och så klart drack vi te, den ursäkt som fört oss alla samman den här gången.
Jag älskar te, älskar att leta upp nya sorter att prova och drar mig inte för att dels hamstra spännande sorter när jag reser, dels beställa vida ifrån över internet. Jag dricker ganska varierat, men favoriterna tenderar att vara gröna eller vita, eko, ofta smaksatta men inte alltid. Bl a. Någon annan som är tefantast? Favoriter/tips?
Min nya favorit för sensommaren heter Morot Samba (om jag kan läsa Tehuset Javas etikett rätt) och är ett ekologiskt grönt te jag stiftade bekantskap med i början av veckan. Det lär dock bli betydligt fler prov innan hösten ens riktigt kommit igång, för te är för mig en utmärkt tröst när höstvindarna börja vina.
Jag skulle kunna skriva massor om te, om teburkar och temuggar – två närliggande passioner – men det ska jag inte idag, utan jag tänkte istället visa ytterligare tre sorters cupcakes som är löst sammanhållna i något slags vit-rosa, blommigt tema.
Cupcaken ovan är av vanilj, samma sort som den vita cupcaken med rosor jag skrev om sist, men här med blåbärsfyllning och vit-chokladfrosting (+ rosor och glitter).
Frostingen gjorde jag enkelt genom att smälta vit choklad och blanda med cream cheese, ett recept jag sett bl a hos Leila Lindholm. Det funkade till ovanstående, men blev för löst för att spritsa så när jag behövde frostingen till det tjockade jag till den med florsocker, vilket funkade helt ok. Dock blev det här, trots förhoppningar, inte en ny favoritfrosting. Jag upplevde den som lite för söt, både före och efter florsockret, vilket ju kan debatteras, men jag tror det beror på att jag inte är något stort fan av vit choklad över lag. Jag tycker inte illa om det, bara dras inte till det så ofta och har då kommit att föredra vit rismjölkschoklad, där smaken inte blir så koncentrerad.
Samma form (som jag för övrigt även använde till Våriga cupcakes i februari), samma vanilj-blåbär-muffin men med sugarpastelock och vit blomma, ser ni ovan. Den fick gå på möhippa istället för te-träff, något jag emellertid inte tror att den sörjde. Jag undrar vad det ultimata målet för en cupcake vore – bröllop? 100 års fest? (Jag vet inte om det känns helt veganskt att föreställa sig sina cupcakes klä upp sig för att gå på fest och bli uppätna…)
Jag tyckte det var härligt med oproportionerligt stora blommor till relativt små cupcakes och drev temat vidare – större – i den tredje och sista cupcaken i det här inlägget (nedan). Och jag kan nog tänka mig ännu större… :)
Även denna cupcake är av vanilj men har smultronfyllning och den florsockerutrörda frostingen jag nämnde ovan. Jag använde en av mina favoritformar – jag gillar prickigt (jag gillar f ö även den fyrkantiga ovan, mycket lätt att baka med) – men av någon anledning uppträdde den inte som tidigare, utan släppte från bakverket. Ett mysterium som måste ha med muffinsinnehållet att göra, då den uppfört sig exemplariskt vid tidigare användning. Det är många eventualiteter man måste vara beredd på som cupcakebagare…
English
Three different kinds of vanilla cupcakes; the top two with blueberry filling and the bottom one with wild strawberries.
Fyra nyanser av vitt
Jag har just suttit och granskat bilder från de många olika cupcakesen jag bakade i helgen. Det var bak till både möhippa och teaparty – allt som allt 12 olika sorters cupcakes – så jag funderar på att skriva om dem i omgångar, kanske spara några av dem tills jag åker på semester, så kanske jag kan behålla delar av den fina besöksstatistik jag förunnats på sistone. Gissningsvis har jag Lisa Förare Winbladh att tacka för den, då hon twittrade om min sida nyligen, och även gulliga Tina på Pickipicki som länkade hit igår. Tickaren klockade 700 visningar under gårdagen, vilket är finfina siffror för mig. Glad och tacksam är jag för det och önskar nya läsare välkomna! Och tackar gamla trogna för ert fortsatta sällskap. Vad vore en bakblogg utan besökare? Blott en dålig ursäkt för amatören att baka :)
Om jag skulle säga något om cupcakes också…
Cupcaken ni ser på bilden är helt i vanilj, ett nytt test, eftersom jag fortfarande är på jakt efter det perfekta fall back-receptet på vaniljsmet. Med detta kom jag ett stort steg närmare och var speciellt glad eftersom jag med det kunde använda min fina ekokokosolja, som dessutom är raw och egentligen inte borde slösas på saker som i slutändan oundvikligen blir onyttiga. Men det är kul att kunna använda bra ingredienser, tycker jag, och jobbar byten på olika sätt kontinuerligt.
Nackdelen med kokosolja är att medan den är flytande och fin på sommaren och ger goda nybakade muffins, så stelnar den – och ev bakverket den ingår i – när den kyls. Det tog mig några ögonblick att koppla varför den muffin jag godkänt när den satt nybakad i muffinsplåten kändes stenhård när jag tog den färdigdekorerad ur kylen lite senare. Det orsakade mig viss ångest.
Dock visade det sig att smaken var väldigt god oavsett, och att muffinsen inte var stenhårda, om än inte så pyrfluffiga som jag skulle önska. Det är något att överväga, eftersom det kan påverka helheltsintrycket om muffinsen förefaller hårda. Alternativet är att se till att de färdiga cupcakesen tas ur kylen ett tag före servering så att de hinner bli mjuka och fluffiga igen.
Det får bli en avvägning huruvida jag fortsätter på det här recept-spåret. Jag kan tänka mig att ge det någon chans till och labba vidare eftersom smaken var den bästa jag fått fram hittills, utmärkt rent av. Receptet, med mina ändringar och kommentarer, finner ni längre ner på engelska (lathet. Säg till om ni vill att jag översätter!).
Rosorna är gjorda i sugarpaste och pudrade med glitter, vilket knappt syns på bild, tyvärr. Frostingen, som också den har vaniljsmak, ber jag att få återkomma till (jag länkar härifrån då).
English
For quite a while I’ve been trying to find the perfect vegan vanilla cupcake recipe. With this one I got a big leap closer and I think I will continue experimenting with it. I love the fact that I was able to use my raw organic coconut oil, but also realised that using coconut oil may cause the cupcakes to seem stale coming out of the fridge. So, either use other oil/fat or make sure the cupcakes come out of the fridge well in advance of serving them, so they can soften up.
Vanilla cupcakes, makes about 12
- ½ tbsp apple cider vinegar
- 0,75 cups almond milk (I used vanilla flavoured oatmilk)
- 1 cup all-purpose flour (I used fluffy Manitoba Cream)
- ½ cup white sugar
- 1 tsp baking powder
- 1/4 tsp baking soda (I used a wee bit more)
- 1/4 tsp salt
- 1/4 cup coconut oil, warmed until liquid
- 5/8 tsp vanilla extract (I used ½ tsp vanilla powder (white, fine) and 1/4 tsp pure vanilla powder (black, coarse))
Directions
- Preheat oven to 175° C. Prepare 12 baking cups.
- Measure and mix the apple cider vinegar and milk. Whisk until frothy. Let stand until curdled, about 5 minutes. In a large bowl sift together the flour, sugar, baking powder, baking soda and salt (and vanilla if using powder). Stir and put aside. In a separate bowl, whisk together the milk-vinegar mixture with coconut oil (and vanilla if using extract). Pour the wet ingredients into the dry ingredients and stir just until blended. Spoon the batter into the prepared cups, dividing evenly.
- Bake in the preheated oven until the tops spring back when lightly pressed, 15 to 20 minutes. Cool in the pan set over a wire rack. Frost with desired frosting.
