Med dessa choklad- och espressocupcakes passade jag på att testa ett av frostingrecepten från nyligen recenserade Lomelinos tårtor, samtidigt som jag experimenterade med två ingrediensbyten i muffinssmeten: jag bytte sockret mot stevia (i det här fallet Stevia strö) som ju äntligen börjat säljas som livsmedel i Sverige, och så bytte jag rapsoljan mot kokosolja.

Det är förstås vettigast när man testar nya ingredienser i recept att testa dem en åt gången, så att man vet vilken ingrediens som gör vilken skillnad, men ibland får man byta saker mer av nödvändighet än avsikt (som när någon glömt köpa hem rapsolja). Jag använder kokosolja mycket, eftersom jag gillar det och det dessutom har fina hälsoegenskaper, men i just det här receptet har jag inte testat det. Detta trots att det här är mitt testrecept: det recept jag gärna använder till experiment eftersom jag bakat det så många gånger att jag vet exakt hur det uppför sig i original och därför tydligt kan se skillnaderna.

Skillnaderna efter ingrediensbyten märktes på både utseende och konsistens: toppen/ytan på muffinsen blev glansigare och kanske lite plattare, och även strukturen, konsistensen blev lite annorlunda än vanligt. Jag var dock väldigt nöjd med resultatet, så det var inga förändringar till det sämre. Nu åts muffinsen med en icke blygsam mängd espressofrosting, men jag försökte smaka av både färdig botten och smet för sig. Det jag testade efter då var framför allt eventuell bismak från stevian, som i mer koncentrerad form ibland kan ha en lite metallisk sådan, men det var faktiskt inget som märktes av här. Tummen upp för det.

Till frostingen användes originalingredienser, fast vegetabiliska alternativ, vilket funkade utmärkt. Jag tillsatte i övrigt en nypa salt och använde aningens mer choklad. Jag ändrade även lite i ordningen jag tillsatte ingredienserna och hade i vätskan tidigt, eftersom sådan ibland kan orsaka oslät konsistens – möjligen beroende på vilka ingredienser/märken man använder. Resultatet var en frosting med aningen svag men märkbar kaffesmak. Denna bör förstås kunna styras med styrkan på espresson. Både muffins och frosting fick uppskattande kommentarer från gänget de bjöds på. Muffinsrecept på länk ovan.

Espressofrosting, till ca 10 cupcakes

• 100 – 125 g mörk choklad (70% rekommenderat, men 55% blev också gott)
• 150 g rumsvarmt margarin
• 2 msk avsvalnad espresso eller ordentligt starkt kaffe
• 1  3/4 – 2 dl florsocker
• en nypa salt
• 3/4 dl kakao
• 1/4 tsk vaniljpulver

Smält chokladen i vattenbad eller micro. Ställ åt sidan och låt svalna till rumstemperatur.

Vispa margarinet fluffigt med elvisp. Tillsätt espresso/kaffe och vispa in det i margarinet så gott det går. Tillsätt sedan florsocker, salt, kakao och vanilj lite i taget medan du vispar. Frostingen är klar när den är jämn och följsam. Låt stelna till 10-15 minuter i kyl om den känns för mjuk att spritsa direkt.

Jag håller på att stressa runt som en liten blå med ett projekt just nu, men äta ska man ju ändå, så igår tog jag ut lunchen i förskott och gjorde bagels. Jag smaksatte dem med kanel och ett par av dem fick även russin iknådade precis i slutet. Jag har annars bara russin i princip ett enda bakverk och det är lussebullar (och romrussincupcakes förstås). Jag tror att jag ska fortsätta hålla på den regeln, men det blev gott och en spännande smakbrytning till Cheezly ädelost som vi råkade ha hemma. Jag är annars också ädelostskeptiker, så det var en överraskning.

Jag hade som nog syns lite grahamsmjöl i mina kanelbagels, men det var enbart för att det vanliga mjölet tog slut. Funkade fint det med, förstås.

Bagels, 12-14 st

• 25 g jäst
• 5 dl vatten, fingervarmt
• ½-1 msk salt
• 2 msk olja
• 2 msk ljus sirap/agave/honung eller socker
• 13-14 dl vetemjöl
• 2-3 msk mald kanel

samt ev 2 msk honung eller socker till kokvattnet

Smula sönder jästen och rör ut den i lite av det fingervarma vattnet. Tillsätt sedan resten av vattnet samt salt, olja, honung/socker, kanel och nästan allt mjöl (spara lite till utbakningen). Arbeta ihop till en jämn och smidig deg och täck över med en ren bakduk. Låt jäsa ca 1 timme.

Häll ut den jästa degen på ett mjölat bord och forma till en längd. Vill du ha i russin kan du passa på att knåda in dem nu. Dela i 12-14 delar och forma till runda bullar som du plattar till en aning och sticker ett finger rakt igenom. Snurra bullen runt fingret för att expandera hålet. Det krymper vid jäsning så gör det lite större än du vill ha det i slutändan.

Lägg bagelsringarna på en bakplåt, täck över med bakduk och låt jäsa ytterligare 15 minuter.

Sätt ugnen på 225°C och koka upp vatten i en stor gryta. Vill du ha en extra blank och lite seg bagelyta kan du ha i ett par msk honung eller socker i vattnet men det skippade jag.

Sänk sedan ner så många bagels som får plats på vattenytan och koka ca 1 minut på var sida. Lägg på bakplåtspappret igen och pudra över kanel och ev lite socker.

Grädda slutligen plåten med bagels i mitten av ugnen i 15-20 minuter.

Lika lite som jag är prinsesstårtejonglör är jag tigerkakeexpert. Jag har, trots mitt aktiva bakande aldrig bakat varken eller av dem, förrän nu i maj i år. Jag verkar ha drabbats av något slags beta av klassiker-mani där jag utsätter mina släktingar för diverse förstagångs-test, som vore de försökskaniner. Det kunde förstås varit värre, även om vissa säkert reagerar på en lila tigerkaka. Det gjorde sambo Olof som ifrågasatte om det här verkligen räknas som en äkta tiger.

Jag förekom honom dock för jag hade gjort ännu en kaka, lite mer old school, om än vegansk. Och pytteliten. Totalt gjorde jag en halv sats av nedanstående smet, och delade den i två, alltså 1/4 smet i var kaka. Dessa bakades i en form som egentligen är till för små barn att leka med. Men den funkade utmärkt att baka i.

Tigerkaka görs ofta på vanlig sockerkaka, där 1/3 tas ifrån och förses med kakao. Min kaka är också gjord så (recept nedan), fast jag då halverade x2 och satte lila färg till den ena av vaniljsmeterna. Det innebar att höfta med baktiden. 15 minuter ca blev det för dessa minitigrar. Det funkade förvånansvärt bra, men antingen är det mitt smaksinne som är lite off p g a eftersviterna av en förkylning, eller så blev kakan väl söt. Ingen av de bjudna klagade (vågade kanske inte), men jag skulle i vilket fall nog vilja experimentera lite mer med receptet: sötman då, och kanske tillsätta en nypa salt till chokladsmeten. Fast kanske ska jag först se till att bli helt frisk först.

Tigerkaka

• 50 g margarin
• 4½ dl mjöl
• 3 dl socker
• 3 tsk bakpulver
• 2,75 dl mjölk
• 1½ msk citronsaft

• 3 – 4 msk kakao – att ha 1/3 del av smeten
• 1-2 tsk äkta vaniljpulver

Sätt ugnen på 200°C. Smält margarinet. Sikta och blanda de torra ingredienserna, utom kakao och vaniljpulver, i en bunke. Blanda det smälta matfettet med mjölk och citronsaft och häll i mjölblandningen. Rör med visp tills alla ingredienser blandats och inga större klumpar kvarstår, men inte längre än precis nödvändigt.

Ta sedan ifrån ca 1/3 av smeten och blanda ner kakaon i den. Blanda ner vaniljpulvret i resten av smeten. Häll hälften av den ljusa smeten i en smord och gärna bröad springform. Häll därpå i kakaosmeten och avsluta med det sista av den ljusa. Dra en matkniv igenom smeten så får kakan mer av en marmorerad effekt. Grädda på 200°C i nedre halvan av ugnen 40-45 minuter.

Jag är hemma förkyld med halsont och snuva. Då får man kosta på sig lite glass, i synnerhet om den bidrar till bättre hälsa med nyttigt innehåll.

Idén till att testa göra glass med chiafrön stötte jag på någonstans på på internet. Tyvärr minns jag inte exakt var, men man kan säkert variera det här hur mycket som helst oavsett, smaksättningen inte minst. Kokosoljan ger en len glassmet och chiafröna lite tuggigt krisp. Vill man ha mindre sådant kan man mala chiafröna längre, men jag tyckte att det passade bra ihop med jordgubbsfröna som också ger lite tugg.

Chiaglass med jordgubbar och ängssyra, 2 mindre skålar

• 1/2 liter jordgubbar, mer eller mindre tinade (färska går givetvis också bra)
• 1/2 dl hela chiafrön (blir ca 1 dl som malda)
• 1/2 dl kokosolja, smält om inte redan flytande
• 1/4 dl agavesirap
• 1 krm vaniljpulver
• ängssyra eller annat piffigt till dekoration (kan uteslutas)

Tina jordgubbarna helt eller delvis, om du inte använder färska. Smält under tiden kokosoljan (på låg temperatur om du vill behålla glassen raw) och mal chiafröna fint. Häll tillsammans med övriga glassingredienser i en matberedare och kör tills du har en jämn smet. Smaka av.

Häll upp i portionsskålar och ställ i frysen. Hur lång tid de behöver där beror på hur tinade dina jordgubbar var. 1/2-1 h bör räcka, men kolla av under tiden. Blir glassen för hård tinar den jämnast till om den får stå en stund i kylskåp. Dekorera med ängssyra eller ätbara blommor.

Min första egna Prinsesstårta. Eller möjligen om det är en Operatårta, ty om vad som egentligen får vara i en Prinsesstårta råder kontrovers. Traditionalisterna hävdar att sådana endast får bestå av ljusa bottnar, vaniljkräm, grädde och grön marsipan – med grädde, inte tårtbotten, närmast under marsipanlocket. Och möjligen en röd eller rosa marsipanros. En tårta innehållande sylt blir istället en Operatårta, och dessa har rosa marsipantäcke. Så det här är då en.. precis.

Jag visste sedan långt innan att jag ville göra min version vit, eller benvit, som det blir när man har att göra med marsipan. Jag ville också att den skulle se ut som en Prinsesstårta inuti (med eller utan sylt) och framför allt att den skulle bli mysigt rund och utan bucklor, vilket jag misstänkte skulle vara svårt med mjuk grädde närmast under marsipanen. Det visade sig dock gå ganska lätt då jag haft i några droppar citronsaft i vispgrädden, vilket halvt magiskt gör grädden omedelbart fast. Lite andra tips och trix fick jag med mig på vägen via twitter, bl a av bokbloggaren Maria och vegoecobloggaren Anna, som även hon brutit sig ur formen och gjort en egen tolkning av Prinsessan. Bakbloggare Mattias bidrog också med tjusigt och smart tips på hur man helt slipper ifrån att bråka med bubbligt marsipantäcke.

Sedan var det bara att börja. Det största problemet jag hade med den här tårtan var faktiskt vaniljkrämen. Jag trodde mig ha läst om marsan i vegansammanhang, men varenda sort jag tittade på innehöll skummjölkspulver eller mjölkprotein, så det blev till att tänka om. I slutändan tog jag det mjölk- och äggfria vaniljkrämspulver jag har hemma och vispade ut i grädde, vilket funkade OK.

Bottnarna gjorde jag av detta beprövade recept och sylten så här. Vispgrädden jag använde var Alpro Airy & Creamy och marsipanen extravit kavlingsmarsipan, som jag f ö penslade med ett tunt lager fin kokosolja på den sida som skulle lägga mot grädden, för att förhindra att marsipanen skulle svettas eller smälta, vilket den kan råka ut för annars. Ännu ett twittertips, som jag använt mig av tidigare till gelatinfri sockerpasta som skulle vara i kontakt med grädde. Att pensla gör allt lite svårare och känns kanske också lite läskigt. Det är inte nödvändigt med alla sorter, men den här tårtan skulle bjudas på min far på hans födelsedag, så det var inte läge att chansa.

Jo, jag kanske skulle säga något om utseendet också. Det är en och samma tårta, som först såg ut enligt översta fotot. Sedan ändrade jag designen till att innefatta lila fjärilar som jag fått av min syster, som också skulle vara med på firandet. Dessa var gjorda av ett lätt wafer-liknande material som gick att äta, men de fyllde här mest en funktion som dekoration.

Idag släpps boken Lomelinos tårtor, av Linda Lomelino, för många av oss mer känd som tjejen bakom fantastiskt tjusiga Call me cupcake. När man tittar in på bloggen tror man knappt att det kan bli mycket snyggare än så, men se jo, det kan det: i bokform. Lomelinos tårtor har allt som Call me cupcake har: smarriga recept, praktiska steg-för-steg-instruktioner, och kanske viktigast av allt: massor av underbara bilder på tjusiga kreationer; några som känns igen från bloggen och annat helt nytt. Dessutom en mängd tips som rör bakning så väl som dekoration, och förstås en hel hoper inspiration.

Det enda jag skulle kunna önska mig mer av den här boken vore förstås att recepten var veganska. Det är gott om ägg i bottnar, maränger och macarons, men många frostingar och krämer ser ut att lätt kunna göras mjölkfria bara genom produktval. Jag har ännu inte testat eftersom jag levt på raw food de senaste veckorna, men några av recepten ska givetvis testas. Jag vet redan vilket som kommer att stå först på tur. Och vilka ca 10 som kommer att komma efter. Inspirationen boken förmedlar behöver nämligen knappast veganiseras. En fantastiskt tjusig bok, som får själen att sjunga. Grattis, Linda!

Tack Bonnier Fakta för rec.ex och fotolån.

Limoncello är ungefär hur gott som helst. Men senast jag köpte en flaska på Systembolaget fick jag tag på en sort som inte riktigt levde upp till förväntningarna, så den har blivit långlivad i skåpet. Nästa gång blir det att göra egen, och den nuvarande för utstå experiment i köket, så som t ex Limoncellosorbet eller dessa Limoncellocupcakes.

Dessa bakades vid samma tillfälle som Key Lime-cupcakesen, så de är gjorda med samma smet och topping, men istället för Key Lime-juice och limeskal smaksatte jag smeten till dessa med Limoncello och citronskal. Jag hade i avsevärt mer Limoncello än jag motsvarande hade i limejuice eftersom smaken annars blev väl svag i mitt tycke. Det blev några matskedar till slut, vilket resulterade i en lite väl blöt smet och nedsjunkna muffins ur ugnen, men jag hade tur för det blev trots det ett väldigt lyckat resultat. Muffinstopparna fick en lite mazarinliknande kvalitet, och jag måste erkänna att dessa blev en ny favorit.

Jag är just nu inne i en raw food-period och det blir därför inte mycket bakat i ugnen. Men det betyder inte att jag inte äter godsaker, såsom t ex denna fördomsutmanande morotskaka. Väldigt god, bl a tack vare kokosoljan. Jag använder en raw sort med tydlig kokosdoft (köpt på Raw Food House, men hälsokostbutikerna brukar också sälja dels ekologiska, men också råa sorter). Jag lyckades få perfekt söt-syra-balans och kan ha använt något mindre citron än vad som anges i recept, som är ännu ett ur Erica Palmcrantz Aziz bok Raw food – ett lättare liv.

Ericas råa morotskaka, 2 portioner som mellanmål eller 4 som dessert

• 1/4 dl kokosolja av god kvalitet
• 3 morötter
• 1 rött äpple
• 2 färska dadlar
• 1/2 tsk vaniljpulver
• 1/2 msk färskpressad citronjuice
• finrivet ska från 1/2 citron (jag uteslöt detta, eller rättare sagt missade)

Smält kokosoljan på låg värme. Den smälter nånstans runt 20-23ºC, så det behövs inte mycket värme om du vill hålla kakan raw.

Skala under tiden morötter och kärna ur äpplet. Skär dem i grova bitar. Grovhacka morötterna i matberedaren och tillsätt sedan äpplet. Kör igen och tillsätt sedan övriga ingredienser, inklusive kokosoljan. Kör tills allt blandat sig till en jämn smet. Bred ut i portionsformar och ställ i kylen några timmar. Eller ät direkt som jag :) Garnera med gojibär.

Tidigare i våras hade jag nöjet att få åka till Florida på semester. Vi var bl a i Miami Beach och Key West, det senare känt bl a för sina små key limes. Dessa limefrukter är mindre i storlek, gulare i färgen ska ha en lite intensivare smak än de vi är vana vid. De är dock svåra att få tag på ifrån Sverige och vanlig lime är gott det också. Färsk limejuice är förmodligen också ett nyttigare val än den buteljerade floridianska key lime-juicen jag av transportskäl fick nöja mig med.

Dessa cupcakes bakade jag och bjöd på Key West-resesällskapet när vi träffade dem igen för en tid sedan. Kunde passa bra, tyckte jag. Jag har smaksatt vaniljmuffins med vanlig limezest (2 tsk) och key lime-juice (ca 1/2 msk). Juicen använde jag även i curd som jag fyllde cupcakesen med sedan jag rört ut den med lite grädde. Smulorna som pryder gräddtoppingen är krossade graham crackers, som i vissa recept används till botten i key lime-paj.

Curden var lite poängen med det här inlägget, men dessvärre är receptet uppätet av wordpress i ett försvunnet utkast någonstans och jag minns inte exakt hur jag gjorde så här några veckor efteråt. Jag har dock tidigare använt det här citroncurdreceptet, så det kan vara värt att testa byta ut citronen mot lime i det. Anledningen till att jag inte använde ett annat nu var främst att jag ville experimentera fram ett nytt. Tji fick jag. God blev den dock, om än med en lite besk ton när curden var precis nygjord.

Här är som utlovat ett recept från boken jag recenserade förra veckan. Galet snabbgjord och smaskig som lördagsfika av det inte alltför onyttiga slaget.

Carobpulver är lite åt kakaohållet men är mildare och sötare. De är inte helt utbytbara smakmässigt, men i recept där det angetts carob har jag ibland använt kakao med gott resultat. Den här gången använde jag dock äkta vara då jag hade det hemma. Carobpulver kan tänkas hittas i hälsoinriktade matbutiker, liksom diverse webbshoppar.

Receptmakare är Erica Palmcrantz Aziz, och jag har bara ändrat några småsaker. Erica föreslår att man ska blötlägga hasselnötterna 8 h i förväg, så gör gärna det om du har tid. Då kan du troligtvis låta bli att tillsätta vatten.

Carobpaj med bär, 2 portioner

• 1/2 dl kokosflingor
• 1 dl hasselnötter
• 5 dadlar
• en nypa salt
• 1 1/2 msk carobpulver
• 1/2 krm vaniljpulver
• ev någon msk vatten
• färska eller tinade bär att toppa med

Kör hasselnötter och kokos i en matberedare tills ingredienserna är grovhackade. Tillsätt dadlar, salt, carob och vanilj och kör igen. Det ska bli till en massa som håller ihop, så verkar det alltför torrt för det kan du tillsätta någon matsked vatten. Kör igen tills du har en blandad, inte alltför blöt deg.

Tryck ut degen i en större eller två mindre pajformer och toppa med bär.