Olofs kanelbullar

Det ska erkännas att det i vårt hem är en viss person(host) som kommit att (givetvis oavsiktligt) få monopol på allt som har med sötsaksbakande att göra. Så här är en sällsynt godsak: kanelbullar bakade av sambo Olof. Därför kallar jag dem Olofs kanelbullar snarare än Emilys, trots att det (efter mina önskemål) är ett recept ur boken Sweet Vegan av Emily Mainquist som använts som bas. Olof har sedan ändrat något i det (se nedan). Han använde inte heller bakassistent, eftersom vi inte har någon sådan, utan knådade för hand.

Jag frågade – som en annan receptutvärderare (varför framgår om några dagar) – om hans upplevelse av receptet, och det han nämnde var att degen inte jäste så mycket som han trodde den skulle och att bullarna inte blev ‘golden brown’ efter utsatt tid, så han hade dem inne lite längre i ugnen och då något snäpp högre upp. Resultatet blev enligt bilden. Helt OK, tyckte jag, och imponerande goda egentligen m t p hur rörigt det här receptet är. Se mer nedan. Mitt eget kanelbullsrecept är mycket lättare. Jag återkommer med det i höst.

Jag fattar knappt hur Olof lyckades få till dessa bullar så pass bra när jag kollar på receptet. Dels anges vatten i ingredienslistan men sedan inte instruktionerna. Extra cane juice (socker) nämns i instruktionerna för fyllningen, men inte i ingredienslistan. Dessutom anges att ugnen ska värmas upp redan före att degen ska jäsa 1 ½ h, vilket tydligt är en miss. Jag har därför nedan återgett receptet efter hur Olof gjorde, medan originalet återfinns i boken. Den verkar finnas i ett par utgåvor. Den jag har ser ut så här.

Till detta recept hör även en frosting att ha ovanpå. Olof gjorde inte denna, då vi saknade vissa ingredienser. Den som inte vill göra frosting och då oroar sig för att man inte penslar dessa bullar med något, kan rekommenderas att baka bullarna tätt ihop i en form, så att man bryter loss dem från varandra när de är färdiga. Då får de en saftig avbruten kvalitet, snarare än en slät yta som här. Pensling var dock inte något jag precis saknade, men det brukar alltid vara någon bloggläsare som frågar om sådan.

Kanelbullar, ca 12 st

• (1/4 cup + 1 msk varmt vatten – detta anges i receptet men återfinns inte i instruktionerna i boken)
• 1 amerikansk cup vegetabilisk mjölk
• 2 ½ tsk torrjäst
• 1 ½ cup socker (receptet säger samma mängd evaporated cane juice)
• 4 ½ cups vetemjöl
• 3 tsk äggersättning, blandad med 4 msk vatten (Olof använde No Egg Natural Egg Replacer)
• 1 tsk salt
• 5 msk vegetabilisk margarin, smält

Fyllning

• 1 cup socker
• 2 tsk kanel
• ½ cup rumstempererat vegetabilisk margarin

Värm sojamjölken till 38° C och häll den tillsammans med jästen i en bunke. Blanda och låt sedan blandningen stå 2 minuter medan jästen aktiveras. Tillsätt socker, mjöl och äggersättning. Knåda degen nån minut och tillsätt sedan salt och margarin. Fortsätt knåda ytterligare 7-8 minuter, eventuellt på bakbänk. Ställ sedan degen att jäsa i bunken med en ren kökshandduk över och på ett dragfritt ställe i ca 1 h. Degen bör då enligt receptet ha dubblats i storlek.

Blanda socker och kanel i en skål och ställ åt sidan.

Mjöla bakbordet och stjälp ut degen. Mjöla en kavel och kavla sedan ut degen till en rektangel med degen ca 1 cm tjock. Bred ut margarinet och strö över kanel-socker-blandningen. Rulla samman degen på längden, ganska tajt. Skär ca 3 cm skivor och lägg dem platt på en plåt med bakplåtspapper. Täck med bakduken och låt jäsa ytterligare 30 minuter.

Sätt igång ugnen efter ca 20 minuter och värm den till 190° C. Baka sedan bullarna i 12-14 minuter i mitten av ugnen tills de är gyllenbruna. Eventuellt kan du behöva flytta upp plåten till ugnens övre del de sista minuterna för att få fram färgen.