Tekakor

Jag önskar ibland att jag hade tid att ägna mig mer åt receptutveckling. Jag tycker att det är väldigt kul att labba i köket, men med den inriktning jag valt för mitt bakande är det praktiskt att använda andras redan väl testade alster och istället lägga energin på andra aspekter av processen. Jag kan nämligen vara ganska persnickety och provar, ändrar, provar, tweekar.. det kan ta en väldans tid innan jag är nöjd. Det händer förvisso att jag slänger ihop ett bakverk och faktiskt blir nöjd med det på en gång, men man kan vara tämligen säker på att jag nästa gång jag gör det ändå måste prova att ändra något…

Samtidigt finns det så väldigt många recept som låter eller ser helt fantastiska ut, och var gång jag ser ett stjärnmärker jag eller gör en mental notering om att det där vill jag testa. Listan blir längre och längre… Visst händer det ofta att jag ändrar i recepten jag provar, både vad gäller bakning och matlagning (framför allt det senare som inte är en alls lika exakt konstart), men jag tillhör också de relativt få (vad det verkar) som finner nyfikenhet i att göra ett recept precis så som Lisa Förare Winbladh (eller vem det vara månde) hade tänkt sig. Jag vill smaka vad hon smakade när hon var nöjd. De flesta av våra receptförfattare sitter ju på en fantastisk mängd kunskap och erfarenhet. Av samma anledning har jag faktiskt en gång gjort en Julie/Julia: lagat mig rakt igenom en kokbok – eller faktiskt t o m två stycken. Det var mycket lärorikt.

Därför gör jag ofta – men långt ifrån alltid – ett recept helt efter instruktionerna första gången jag testar det, så att jag vet utgångspunkten och kan smaka vad jag sedan vill ändra – om jag gör det igen, för jag är samtidigt en sådan där rastlös fjäril som fladdrar vidare till nya projekt hela tiden. Här på bloggen försöker jag hålla det inom vissa gränser, så jag skulle tro att vissa läsare t o m inte ens håller med: Du gör ju cupcakes hela tiden!

Sant. Nästan.

Idén till den här lördagsfrukosten kom från ett par olika bloggar där jag sett sådana här bakas nyligen. Jag insåg att jag ätit massor av dem under min uppväxt men aldrig ens tänkt på att göra egna, och det är för mig en utmärkt anledning att ge sig på dem: tekakor.

Receptet jag valde var enkelt och jag har bara ändrat i det lite: jag minskade sockermängden en aning och bytte ut vetemjölet mot ett par andra sorter (angivna inom parentes nedan).

Tekakor, ca 12 st

• 50 g margarin
• 5 dl mjölk
• 50 g jäst
• 1 tsk salt
• 1 msk socker (knapp)
• 750 g vetemjöl (jag bytte hälften mot rågsikt och blandade Manitoba Cream och vetemjöl för resten)

Smält margarinet i en kastrull. Häll i mjölken och värm till 37°C. Smula jästen i en bunke och tillsätt lite av degspadet att röra ut den i. Tillsätt resten av degspadet tillsammans med salt, socker och nästan allt mjöl. Spara resten av mjölet till utbakningen. Arbeta ihop till en smidig deg. Lägg över en bakduk och låt jäsa i ca 30 minuter.

Knåda degen på ett mjölat bord. Dela på mitten och rulla till två längder. Dela var rulle i 6 bitar och rulla dem till bullar. Tryck till dem med handen till platta, runda kakor. Placera på bakpappersbeklädda plåtar. Nagga med gaffel och lägg över bakduk. Jäs ytterligare 30 minuter och grädda dem slutligen i  mitten av ugnen; 10-12 minuter på 225°C.

Jag kan inte minnas när jag åt tekakor senast. Jag tror aldrig jag har köpt egna (jag har aldrig köpt eller ägt en flaska ketchup heller, ifall någon ville veta). Men jag har ett väldigt tydligt minne av dem och medan smaken på de här var som den skulle blev de nästa för mjuka i konsistensen. Inte på något dåligt sätt, tvärtom! Men det kan tänkas att de skulle varit mer tekakstypiska några timmar efter gräddning. Men det var ju knappast lönt att vänta på. Till drack vi så klart te.

Receptkälla: Vår kokbok.

English

We used to eat these breakfast buns – possibly a Swedish kind, we call them tea cakes or tea cookies (?) – when I was a kid. It struck me that I’ve eaten loads of them but never actually thought of making them myself. I had to rectify that. :) Hence, my first ever vegan tea cakes!

Let me know if you’d like the recipe translated. (And if you’re wondering what the h*** I wrote it was mainly nonsense about how I’ve never bought a bottle of ketchup.)